Han är konstnär med ALS: "Det är en sorts medicin"

Bordet är uppdukat med penslar, en målarduk och ett papper att blanda färg på. Assistenten plockar en pensel ur den rödguldiga plåtburken och blandar färgerna de kommit överens om. Han lutar sig fram över bordet och får den placerad i handen. Med små, korta drag växer ett landskap fram över den vita duken.

För Jesper Blåder är konsten ett sätt att förstå både sig själv och sin samtid.

– Det är det som konsten egentligen är till för, att tänka och känna känslor.

Ett verk i pusselbitar

En gröngrå silhuett med mörka ögon möter betraktarens blick. Bröstet pryds av ett hus och ovanför huvudet svävar ett rött moln. Bakom figuren breder ett mörkt landskap ut sig med gröna fält och en svart natthimmel. Tolv små konstverk har pusslats ihop till en stor tavla.

Sjukdomen gör Jespers räckvidd begränsad. Därför delar han upp målningarna på flera små dukar som sedan sätts ihop.

– Eftersom jag blir sämre hela tiden är det en ständigt påbörjad process att få det att fungera. Måleri är på ett sätt mycket problemlösning.

Det gäller både att få till målningens innehåll och yta. Samtidigt som den ska vara fin att se på måste också budskapet komma fram. Blir målningen för glad om solen lyser över takåsarna? Ska fönsterkarmarna vara röda eller blå?

– Det finns ingen absolut sanning, men det finns en sanning för mig, säger Jesper Blåder.

Jesper skissar aldrig innan han börjar måla. Han vill överraska sig själv med motivet. Därför målar han direkt på duken och penslar över det som inte blir bra.

– Det är lite som att berätta en saga som man kommer på medan man berättar.

Det kan bli många lager färg innan berättelsen är slut.

Livet tappade färg

För fem år sedan fick Jesper diagnosen ALS. Sjukdomen gjorde händerna för svaga för att öppna färgtuberna. Det som tidigare gett glädje och mening kändes inte längre viktigt.

– Först kände jag att jag bara ville krypa under en sten, berättar Jesper.

Efter oräkneliga tankar om döden, begravning och att tvingas lämna sina anhöriga fick han nog. Med stöd från sin fru Stina skulle han göra en förändring. Jesper ville inte att den sista tiden i livet skulle bli en lång väntan på döden.

– Jag kunde haft fem jäkligt dåliga år sedan jag blev sjuk. Det har jag inte haft. Jag har haft fem helt annorlunda år än som frisk.

Man lär sig någonting av att vara sjuk

Det kan kännas svårt att tänka framåt när man är drabbad av ALS. Man vet inte hur det kommer se ut imorgon, nästa vecka eller om ett år. För Jesper har sjukdomen gjort det lättare att njuta av det lilla i livet.

– När man vet att snart ska du ligga i jorden då tvingas man att leva nu och det kan jag säga är ganska skönt faktiskt.

Idag är inget undantag. Jesper ska ta vara även på den här dagen.

Vad ska du göra nu då?

– Nu blir det måleri!